Den "tredje positionen" · 2006-05-27
En del av nazistiska ideologier har ofta varit föreställningen om att man är “varken vänster eller höger”. Man menar då att den nazistiska ideologin har helt andra utgångspunkter än de etablerade politiska ideologierna. Vilket delvis är sant, eftersom de flesta politiska ideologier på ett eller annat sätt säger sig sträva efter människan frigörelse, medan nazism rätt och slätt eftersträvar diktatur. Men utifrån nazisternas synsätt representerar den “tredje positionen” snarare något annat och nytt, något som inte behöver ta hänsyn till traditionella maktstrider.
Egentligen är detta naturligtvis nonsens, eftersom fascism och nazism helt klart kan placeras på den yttersta högerkanten. Att man plockar in några retoriska eller taktiska element från vänstern förändrar ju inte ideologins målsättning. Ytterst grundar sig föreställningen om den “tredje positionen” dessutom på antisemitiska konspirationsteorier. Dess förfäktare påstår att judarna står bakom både liberalism/kapitalism och socialism/kommunism och på det sättet “styr” människorna. Genom att intar den “tredje positionen” kan man enligt denna föreställning undvika att bli styrd.
Ideologiblandning
I praktiken består den “tredje positionen” oftast av en ganska flexibel blandning av ideologielement från vänster och höger. Redan namnet på det tyska nazistpartiet (“Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet”) antyder ju att man ville kombinera extremt nationalistiskt tankegods med en slags folklig socialism. Man kan hitta rötterna till dessa föreställningar i den s k nationalbolsjevism, som var ganska utspridd Tyskland mellan världskrigen. Det fanns också personer inom nazistpartiet som ville stärka partiets socialistiska profil, samtidigt som man skulle bibehålla dess nationalistiska och rasistiska ideologi. De fann dock aldrig gehör hos Hitler.
En ganska lång tid förde den tredje positionen en tynande tillvaro i nazistiska sammanhang. Viktigt blev den först i slutet av 1980-talet, när organisationen International Third Position (ITP) grundades av Derek Holland i England. ITP har sedan dess samlat en hel del internationella kontakter, allt ifrån italienska terrorister och rumänska fascister till amerikanska militanta abortmotståndare. Senast i raden av internationella nazikontakter är svenska Nationaldemokraterna, som bjöd in Derek Holland till konstituerandet av sitt ungdomförbund.
Parallellt med ITP:s ökande vikt har den tredje positionen som ideologi vunnit mark i internationella nazistkretsar. Tyska Nationaldemokratiska Partiet (NPD) använder sig exempelvis av många metoder och retorik från 70-talets utomparlamentariska vänster. Man har gått ifrån att vara ett ganska gubblastigt högerextremt parti till att vara en rörelse präglad av många unga skinnhuvuden och aktiviteter på gatan. Allt under devisen “revolutionär kamp för en nationell socialism”.
“Tredje positionen” i Sverige
I och med bildandet av Nationaldemokraterna (Nd) har den tredje positionen gjort sitt intåg även i Sverige. Helt i linje med den “tredje positionen” konstatera de i sin partibeskrivning att “nationaldemokraterna passar ideologiskt inte in på den traditionella höger-vänsterskalan, utan grundar sig på vad som är sunt och naturligt för människan.” Sunt och naturligt verkar för Nd t ex betyda att man låter snart sagt hela Stockholmsavdelningen av Nationell Ungdom gå över till Nationaldemokraterna. Nationell Ungdom är den öppet nazistiska organisationen Svenska Motståndsrörelsens ungdomsförbund.
Likheterna till tyska NPD är slående. Skillnaden är bara att NPD snart kan kommer att förbjudas i Tyskland på grund av dess öppet nazistiska karaktär, medan Nd fortfarande försöker framstå som ett legitimt och demokratiskt parti här i Sverige. Denna möjlighet att dölja sin verkliga agenda är en av den “tredje positionens” verkliga styrkor och gör det än viktigare att avslöja vad som döljer sig bakom den städade fasaden.
Texten kommer från Nätverket mot rasism
“www.nmr.nu”:http://www.nmr.nu
Racism: It’s in the way · 2006-05-27
It´s in the way you patronise
The way that you avert your eyes
The way that you cannot disguise
Your looks of horror and suprise
It´s the assumptions that you make
On my behalf, and for my sake
And in the way you do not hear
The things we tell you loud and clear
It´s in the way you touch my hair
The way you think the way you stare
It´s right there in your history
Just like slavery for me
It´s in the language that you use
The way that you express your views
The way you always get to choose
The way we lose
It´s when you say ”No offence to you”
And then offend me, as you do
It´s in your paper policy
Designed by you, for you, not me
It´s in the power you abuse
It´s on TV, it´s in the news
It´s in employment, in your school
The way you take me for a fool
It´s in the way you change my name
The way that you deny my pain
It´s in the way that you collude
to tell me it´s my attitude
It´s in your false democracy
It´s in the chains you cannot see
It´s how you talk equality
And then you put it back on me
It´s in the way you get annoyed
And say I must be paranoid
It´s in the way we have to fight
For basic fundamental human rights
It´s the invasion of my space
It´s how you keep me in my place
It´s the opression of my race
IT´S IN MY FACE
Andrea Cork
Nationalism och rasism · 2006-05-27
Nationalism
Man brukar kalla 1800-talet för nationalismens århundrade. Det var då idén om en samhörighet mellan människor genom att de tillhörde samma nation blev en politisk kraft att räkna med. Under 1900-talet har denna idé kostat miljoner och åter miljoner människor livet. Folkmordet på armenierna, Hitlertysklands alla förbrytelser, andra världskriget, folkmordet i Rwanda och krigen i det forna Jugoslavien. Ännu fler miljoner har fått sina mänskliga rättigheter undertryckta av nationalismen, kurder, palestinier, indianer, sydafrikaner, olika ursprungsbefolkningar. Alla har de fått lida för att ett annat folk, en nation, har ansett sig stå över andra, anser sig ha större rättigheter än andra. Nationalismen är blodsbesudlad.
Sund nationalism?
Nationalismen är, har alltid varit och kommer alltid att vara ett överhetens redskap för att hålla ihop samhället.
Nationalismen ser samhället som en organism och förnekar att det finns inneboende intressemotsättningar och konflikter inom en nation. Den förnekar eller förminskar skillnaderna mellan klasserna, konflikten mellan arbete och kapital och ojämlikheten mellan könen. I sin strävan att hålla ihop nationen, organismen, kroppen, brukar nationalister ofta hemfalla åt konformitet, inget får sticka ut, inget får vara för olika, alla måste passa in i mallen.
Istället betonar den att motsättningen och konflikten finns utanför den egna gruppen, det egna landet, den egna nationen. Man håller ihop nationen och samhället, genom att varna för fienden utanför, det må sedan vara invandrare, feminister, socialister, homosexuella. Dessa element är sjuka och riskerar att smitta resten av samhällskroppen. Därför måste dom rensas ut. Ibland kan man höra frågan: Vad är det för fel på lite sund nationalism?
Svaret är enkelt: Det finns ingen sund nationalism!
Nationalismen är osund och har till sin karaktär stora likheter med den som olika religiösa sekter uppvisar: Inga konflikter inåt, fienden finns utanför. Dom utanför den egna gruppen ljuger, alternativt, är inte värda att lyssna på eller ta hänsyn till.
Demokratisk nationalism?
Nationalismen har genom hela sin historia frambringat så kallade starka män. Bismarck, Hitler, Mussolini, Franjo Tudjman, Milosevic, Robert Mugabe, alla är de, eller har varit övertygade nationalister. Det är heller ingen slump att det var Nationalistpartiet som införde och förvaltade apartheidsystemet i Sydafrika. Kännetecknande för alla dessa män och deras regimer är att de varit synnerligen odemokratiska, synnerligen korrupta och synnerligen inblandade i krig. Nationalism och demokrati går helt enkelt inte ihop. Dom har visat sig vara ett motsatspar och där de kommit samman, är det alltid demokratin som fått stryka på foten.
Svensk nationalism
Sverige har varit ovanligt förskonad från den nationalistiska sjukan. Det höll på att smälla i seklets början vid unionsupplösningen med Norge men makthavarna var då så rädda för kraften i den framväxande arbetarrörelsen och dess antimilitarism att dom valde att backa. Under första världskriget liksom det andra, valde de nationalistiska kretsarna, det vill säga överklassen, att stödja Tyskland, oavsett om det var den gamla storgodsadeln eller nazisterna som satt vid makten. Efter andra världskriget mer eller mindre försvann nationalismen från den politiska kartan i Sverige och den har väl egentligen varit försvunnen sen dess. Krampaktiga försök har gjorts av diverse nazistpartier för att blåsa liv i nationalismen men inget försök har varit särskilt lyckat. Det senaste allvarliga försöket var när man lanserade vikingarocken i början på 1990-talet med texter som hyllade den mystiska svenska forntiden, Ultima Thule, då allt var så mycket bättre och annorlunda. Dom flesta människor förstod dock att den där mystiska urtiden var skapad, att den aldrig funnits, och att samhället då som nu, var uppdelat i dom som ägde rikedom och dom som inte ens ägde sina egna liv.
Som situationen är nu måste risken för att nationalistiskt politiskt genomslag på bred front betecknas som obefintlig.
Rasism
Rasism och rasistiska argument började användas regelmässigt i och med kolonialismen. Då behövde länderna i Europa argument för att ursäkta sin blodiga erövring och exploatering av tredje världen. Nu för tiden används rasism och rasistiska argument mest för att skydda och försvara den egna positionen i samhället från andra grupper.
Rasism och främlingsfientlighet finns förmodligen, i en eller annan form, i alla länder och alla kulturer över hela jorden.
Människor med ett annat utseende, språk eller religion än det som kallas normalt, diskrimineras och särbehandlas. Det kan handla om att inte få jobb, sämre lön, att inte få komma in på krogen, att inte få delta i demokratiska val etc. Det kan också handla om att bli utsatt för trakasserier, hot och våld.
Kanske är det så att hundratusentals år av mänsklig utveckling har lärt oss att vara avvaktande till saker, företeelser och människor vi inte känner. Den stora frågan är om detta är någonting som vi som individer eller samhällen, ska uppmuntra?
I de länder där känslor av denna typ har bejakats eller frammanats har det alltid slutat med en katastrof för åtminstone ett folk eller en befolkningsgrupp. USA, Tyskland, Rwanda, Jugoslavien, Turkiet, Sydafrika, Israel, alla är de exempel på länder där rasism och nationalism fått katastrofala följder.
Demokratisk rasism?
I olika länder i Europa har på senare tid högerextremistiska, nationalistiska och rasistiska partier fått en hel del politisk makt och inflytande. Så fort dessa partier får inflytande börjar skiktningen och kategoriseringen av människor i grupper som ställs mot varandra. Infödda personer har total tillgång till demokratiska rättigheter, bidrag, social service, de har arbete och relativt sett, en hög levnadsstandard och utbildningsnivå. För invandrare däremot, försämras de ekonomiska och sociala rättigheterna. De förvägras delta i de demokratiska processerna, de får inte jobb och vägras rätten att söka hjälp av de sociala myndigheterna. Det blir ett A-lag, och ett B-lag, precis som i Sydafrikas apartheidstat.
Demokrati går ut på, och utgår ifrån, att alla människor är lika mycket värda och ska behandlas lika. Utifrån denna enkla grund är det lätt att se att rasism och främlingsfientlighet går tvärt emot demokratin och de demokratiska idealen. Där rasismen vinner inträde, försvinner demokratin i motsvarande grad. Ett samhälle där bara en viss kategori människor har demokratiska rättigheter är inte demokratiskt.
Svensk rasism
Sverige var under 1900-talets början ett av de ledande länderna vad gäller biologisk rasism. Förmodligen hade detta sina rötter i den svenska nationalromantiken där man vurmade för det svenska och urnordiska. Man inrättade ett rasbiologiskt institut vars uppgift var att visa att den ariska rasens överlägsenhet gentemot de andra raserna.
Efter kriget och Nazitysklands förlust lades det rasbiologiska institutet ner och visionen om Per-Albin Hanssons folkhem lanserades.
Folkhemmet var ett samhälle som byggde på konformitet och auktoritetstro. Grupper i samhället som inte passade in i detta system, som resande eller romerna, sågs på och behandlades, med stor misstro.
Det gick inte heller särskilt bra för rasistiska och fascistiska grupperingar. Det fanns inget utrymme för dem, dels efter kriget och dels efter Förintelsen. Dessutom var ekonomin i ständig tillväxt. Folk fick det bättre materiellt.
På 70-talet började det synas sprickor i välfärdsstaten och som ett brev på posten började olika rasistiska grupperingar växa fram. Under 80-talet bildades BSS (Bevara Sverige Svenskt) som kom att utvecklas till partiet Sverigedemokraterna som idag har delats i två fraktioner, Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. De moderna rasisterna tillämpar inte längre biologisk rasism, istället tillämpar de kulturell rasism. De pratar inte längre om den överlägsna vita rasen som inte bör blandas med mindre värda raser. Istället pratar de om den överlägsna västerländska kulturen som förstörs av att blandas med ”primitiva” kulturer.
Moderna rasister lägger ner stor möda på att visa att människor från främmande kulturer är våldsamma och brottsliga. De nämner däremot inte med ett ord alla brott och våldshandlingar som begås av svenskar. Som en alldeles logisk följd av den kulturella rasismen är t ex mordet på Fadime Shahindal, resultatet av den kurdiska kvinnoförtrycks- och våldskulturen. Däremot har, enligt dom moderna rasisterna, inget av dom cirka tjugo årliga mord som svenska män begår på svenska kvinnor, någonting alls med en svensk kvinnoförtrycks- eller våldskultur att göra.
Texten kommer från Nätverket mot rasism
www.nmr.nu
Vilka är högerextremisterna? · 2006-05-27
Nazister och andra högerextremister är ofta anonyma och rör sig fritt på gator och torg eftersom ingen känner igen dem. Idag klär de sig inte lika ofta i bombarjacka utan försöker se ut som vem som helst. Ett av antirasisternas främsta vapen är därför att visa vilka personerna bakom hatpropagandan, våldsbrotten och den orättvisa politiken är för att minska rasisternas spelrum. Denna artikel handlar om de rasistiska grupperingar som ställer upp i höstens val och har eller haft aktivitet i Uppsala. Alla personer som nämns med namn har kandiderat i tidigare val eller är dömda eller på sannolika skäl misstänkta för grova våldsbrott.
Sverigedemokraterna
Sverigedemokraterna, SD, har funnits i Uppsala i över ett decennium och har fortfarande en lokalavdelning. Lokalavdelningen har de senaste åren drabbats av interna problem likt moderpartiet och haft väldigt lite aktivitet. Bland deras kandidater återkommer samma personer val efter val med vissa undantag. Den förre partiorganisatören och tillika SD-Uppsalas starke man Tommy Funebo hoppade i slutet av 2003 av partiet och överlämnade flera tusen sidor interna partidokument till den antirasistiska tidningen Expo. Kvar i Uppsala finns bland annat Eva Nyman, som även kandiderade i det senaste kyrkovalet, Mats och Mari Karlsson och Joakim Larsson. Ny på valsedeln i år är Joakim Hallin som var lokalavdelningens sekreterare i början av nittiotalet. Mats och Mari Karlsson försökte under protesterna mot bygget av Musikens Hus infiltrera proteströrelsen och syntes flera gånger på manifestationer. Sverigedemokraterna lyckades inte vinna några politiska poäng den gången men taktiken att infiltrera folkliga proteströrelser är inte ovanligt bland populistiska rasiströrelser och försöken kommer säkerligen att upprepas. Även bland de nu aktiva medlemmarna råder visst missnöje. Joakim Larsson skriver i sin blogg att ”SD är ett splittrat parti”, och att ” Det finns två falanger i partiet som hatar varandra”. Joakim har flera gånger försökt starta upp en ungdomsgrupp till partiet men har misslyckats gång på gång. I valet till kommunfullmäktige 2002 fick SD strax över ett och ett halvt tusen röster, i Uppsala. Till höstens riksdagsval finner man Mari Karlsson på plats 34 och Mats Karlsson på plats 59 på Sverigedemokraternas nationella riksdagsvalsedel.
Nationaldemokraterna
Nationaldemokraterna, ND, bildades som ett mer radikalt nationellt alternativ efter en splittring av Sverigedemokraterna sommaren 2001. Ganska snart bildades en lokalavdelning och en ungdomsgrupp, NDU, i Uppsala som 2002-2003 började med utåtriktade aktioner. I praktiken var det samma personer som var aktiva både i lokalavdelningen av ND och NDU. En av de ledande bland de få medlemmarna var Tobias Widner som dömdes för attacken mot GayPrideparaden 2003. Efter att ND:s partiledare Tor Paulsson misshandlade sin sambo drabbades partiet av avhopp, partiet förlorade där all sin trovärdighet och en stor del av sina medlemmar. I valet till Europaparlamentet 2004 fick partiet endast 120 röster i Uppsala. Efter det har inga livstecken synts från ND/NDU Uppsala. Andra representanter från Uppland är partisekreteraren Vávra Suk från Knivsta och vice ordförande Steve Ahlberg från Håbo.
Nationalsocialistisk Front
Sedan cirka ett år tillbaka har några lokala nynazister försökt starta upp en lokalavdelning av Nationalsocialistisk Front, NSF. De två drivande i det projektet var Robert Hansson, ursprungligen från Västerås, och Jonathan Hemström, ursprungligen från Stockholm, två ungdomar på glid som träffades under sin vistelse på ungdomsvårdshem i Rimbo. Redan där var de intresserade av nazism men deras boendeform hindrade till stor del deras aktivism. När de återfick friheten valde Robert att flytta till Uppsala och här studera på gymnasiet. Jonathan flyttade till Stockholm men behöll täta kontakter med högerextremister i Uppsala. Gruppen fick kontakt med NSF:s riksledning och var länge på framfart. Efter en lugn start med korta och få utåtriktade aktioner men desto fler interna middagar och kampsportsträningar omnämndes gruppen på NSF:s hemsida som en de snabbast växande lokalavdelningarna. Den listas dock som en fristående grupp då gruppen ännu inte ses som en ”riktig” lokalgrupp. Den senaste månaden har det varit tyst om NSF Uppsala. Anledningen till detta är att både Jonathan och Robert suttit häktade sedan april efter ett bråk på en fest i Skyttorp. I nuläget är de båda på sannolika skäl misstänkta för grov missandel, rån och övergrepp i rättssak. De är dock inte dömda. Utan dessa två ledande personligheter, främst Robert Hansson, har lokalavdelningen inte haft någon aktivitet utöver att desperat försöka hålla den splittrade lilla gruppen vid liv.
Ingen rasistisk grupp har haft något större inflytande i Uppsala de senaste åren. Trots flera försök från olika grupper har ingen lyckats växa nämnvärt. Veteranerna i SD-Uppsala lyckas visserligen knipa en del röster men har sedan flera år tillbaka inga aktivister kvar. Detta märks på den rasistiska propagandan som då och då dyker upp på stan. De mindre grupperna som består av endast unga aktivister som kan sätta upp klistermärken och affischer syns medan SD lyser med sin frånvaro. I årets val har valkretsarna minskat till tre. Helt uppenbart är det i den östra valkretsen SD har sitt starkaste stöd och i och med att denna nu växt och innefattar delar av de före detta norra och södra valkretsarna kan detta öka deras chanser att få ett mandat. Förutsättningen för det är dock att valdeltagandet minskar radikalt och att de får ca 50% mer röster, vilket inget tyder på att de kommer att klara av.
Antirasistiska researchgruppen Uppsala
Angående den lilla frågan VARFÖR · 2006-05-27
Klackarna i taket! Champagnen på bordet!
Nu vet man ju att man ska läsa tidningen med en nypa salt, men i tidningen finns kopior på dom mail som en beslutsfattare på Migrationsverket skickat till sina kollegor. Där står ju inte att dom ska fira att dom fått hem en viss familj, men det står ”en viss familj” och det står att löftet om champagne ska infrias då ”verkställigheten avlöpte väl dock med fot och handboja samt poliser som blev påpucklade på traditionellt sätt med handväska. Så varmt välkomna”. Den avfirade familjen består bland annat av en trettonårig pojke som fick åka direkt från barnpsyk till flygplats. Han hade två gånger försökt ta livet av sej. Varför då? Det måste ju vara en rimlig fråga att ställa. Kan det månne ha med osäkerhet och rädslan för att återvända till hemlandet att göra? Varför bestämmer sej en familj för att fly? I en sådan fråga finns svaret redan inbyggt. Men vi svenskar vet ju inte särskilt mycket om sådana förhållanden. Om sådan skräck. Jo men, så är det ju. Även om vi gärna vill understryka någon slags motsats: Ja men vi då? Våra pengar då? Vårt land? Vår familj? I sådana frågor finns också svaren redan inbyggda. Om det är så att vi inte tycker att vi har tillräckligt med pengar så kanske vi inte ska vända irritationen mot dom som har ännu mindre, utan mot dom som har mest. Speciellt dom som ansvarar för landets finanser. Till exempel dom som bestämmer att si och så många miljarder ska gå till försvar, vapen, till att skicka svenska soldater att slåss i till exempel Afghanistan. Men framförallt detta med vapen. Att där läggs stora pengar. På att underbygga dom situationer som gör att människor måste fly. Och så blir det förstås några slantar över till skumpa också…
Anna Jörgensdotter
Texten är hämtad från Nätverket Ingen Människa är Illegals hemsida, www.ingenillegal.org
![[Valid RSS]](/images/7.png "Validate my RSS feed")